Margareta Carlander

Klicka på boken för ett utdrag

handfull änglar

"Hon skriver en märkvärdig symbolisk prosa som ibland tangerar de psykoanalytiska och mytologiska motivsfärerna - en stil som är ganska sällsynt i detta socialrealismens förlovade land. Närmaste grannar till Carlanders änglar torde idag finnas i Mare Kandres och Kate Larssons böcker, annars är det Emily Brontë jag mest kommer att tänka på. Där finns samma utmejslade vildhet och brutala känslighet som så sällan får plats i Ikea-minimalismens Sverige." BLM nr 2 2002, Anna Hallberg

"Skyddsänglarna fladdrar till. Men de liknar inte de milda som påstås vaka över barnasängar och barnslig dårskap, de påminner snarare om detaljer ur en fallbeskrivning om psykosens flykt. De fladdrar till och distraherar som en subliminal blinkning när tillvaron blir outhärdlig. Här finns många minnesvärda porträtt av monstruöst skadade människor och ett intressant spår ut i det 1900-talets periferi där Freud kolliderar med vivisektion, disciplin med frenologi och där kärlekslängtan bör korrigeras på klinik."DN Kultur april 2002, Ulrika Milles

"Hennes språkbehandling är exceptionell och i debutromanen handfull änglar är orden laddade av kraft och gnistrande färger. Den mardröm hon skildrar berättas på en lyriskt stiliserad prosa och med en kreativitet i språket så att jag sitter käpprak i några timmar, med en imaginär kniv mot strupen." Helsingborgs Dagblad mars 2002, Marianne Ekenbjörn

"Den psykologiska insikten är fulländad, perspektivskiftena lysande. Språket är poetiskt, korthugget och kompromisslöst. Det blottar och döljer, spetsar och lindar: pressar tårar ur mina ögon. Jag vill in i romanen och hjälpa. Vill ta hand om och skydda när modern sparkar på den på alla sätt blödande, på alla sätt trasiga och våldtagna dottern. Det är sällan en bok gör så med mig." Smålandsposten mars 2002, Rikard Holm